tisdag 14 januari 2014

Poesi och dikter 53


Detta skrev jag 1953
 
 
Min vän är mörkret

Nr 9   

1953-01-07

 
Min vän är mörkret. Din vän är ljuset.

Varför lever jag i mörkret och trevar mig fram liksom ett töcken i dimma. Sakta letar jag mig fram. Ramlar ibland, kanske ner i svarta hål som jag inte sett.

Men jag lever.

Ännu finns det Livskraften. Jag tycker mig se himlen ljus. Men här nere i mörkret blir det aldrig dager. Det är därför som jag så sakta känner mig fram.

Gång på gång får jag ett piskslag i ansiktet av en kvist. Jag tycker mig se spöken ibland. Inbillningarna ökar, hjärnan fryser, den känner sig blottad. Hur skall jag orka?

Vad är slutet?

Nej jag vill Leva. Jag hoppas och tror. Den här stigen verkar ljusare.

Ack Nej, det var bara månen som lyste upp den. Det falska ljuset, månens ljus är Kärlekens, skuggornas och brottets ljus. Men vad är Kärlek i mörker? Det vet alla.

Den falska obarmhärtiga känsloerövringen, som i fullt ljus blir till ett skratt, ett hånskratt. Vad är Livets glädjestrålande lycka? Att ni tycker om ljuset, kan bero på värmen som kommer därifrån.

Utan värme existerar vi inte. Dess okrönte Kung Solen, leder oss vart den vill. Dennes glödgande massa som utstrålar en intensitet så stark att våra livsgärningar bero därpå. Vad är döden inför dessa makter?
Ingenting?

Men vi är rädda som barn är för åska.

Vi klamrar oss fast vid en Gud, som säger oss att vi aldrig Dör.

Men liksom flugan, fåglarna, ormarna, oxarna och de encelliga amöborna, dör vi bort. Vi kommer aldrig att finnas mer. Maskarna kommer att krypa och slingra sig genom kroppen liksom tunnelbanetåg i Jorden.

Men själen då?

Dess förfinade väsen, tankarna som strömmar fram och förbundit känslorna i förtvivlade glädjesprudlande, spirituella konster och liksom stjärnfall bränts upp till intet.

Thore

 

Sammanfattningsanalys den 13 december 1987

Jag prövar på att sätta mig in i en människas svåra tänkande efter en motgång i Livet såsom när en nära anhörigs bortgång eller där självkänslan är på väg att gå i upplösning och man känner en depression börjar närma sig mer och mer.

Det är svårt att framkalla det, om man är stark, men för att föreställa sig hur det kan vara, måste man fördjupa sig i en framkallad depression. Men varför detta? Jo för många människor känner en maktlöshet i det ovissa om världens alla problem.

Det är inte bara de "Höga Presidenter" och politiker som har världsproblemet i sin hand. Många människor känner det som helvetet själv på sina nakna nerver. Man skall inte tänka på det, säger någon.
Är det så lätt?

Problemet, att inte förstå sig på, människosamhällets struktur, att över huvud inte få problemerna på avstånd, utan stå i dem upp till halsen. Och jag berör också människors märkliga glädje.

Att glädjas åt andras olycka. Varför?

Det skapar i högsta grad en slags frustration, som kan fyllas på och senare explodera i motsatt riktning.
Så är Livet.

Slutningen vill jag påminna om Solens oerhörda betydning för oss människor. Det allra minsta i Solens beteende påverkar oss. "Vad är döden inför dessa makter" skriver jag. Ja förklaringen kan ses i den vidare texten i den evolution, som vissa religioner stöder sig på.

Tron på evolution, men som man inte vet vad det slutar.

Därför kan en nödvändig depression uppstå i ovisshetens tecken om man inte finner en plattform att stå på.

 Thore
 
 
 
Själen är orolig som en vulkan
Nr 8   
1953-01-06
 
Själen är orolig som en vulkan, strax före sitt utbrott.
Solens oroliga Rytm, Trycket i atmosfären, har gripit Dina känslor som en kall svart hand. Du vet det kanske inte själv. Dina fingrar rör sig oroligt.
Den rökande håller dem i närheten av ett cigarettpaket, en cigg kanske lugnar. Du vet inte varför, men retsamt ser Du andra människor göra Fel. Ditt humör är hetsigare än vanligt, blodet pumpas allt fortare i ådrorna.
Du skäller ner Din Vän, grälar med Din Hustru.
Din tunga är halare än någonsin. Du fräser och spottar blod, som en ilsken tjur, Dina läppar ryter ut orden i allt snabbare takt, tills Du nästan tuggar fradga.
Du håller på Ditt Parti tills tårarna rinna nedför kinderna.
Efter detta känslornas utbrott känner Du Dig utmattad, trött, likgiltig. Du vill förlåta, men gör det inte.
Stoltheten ligger för nära döden till det.
Du kanske vill förlåta ändå, men i alla fall inte nu.
Din säng sveper in Dig i drömmarnas värld, en orolig men njutbar sömn.
Thore




 
Drömmarens teorier
Nr 7   1953-01-05
 
Drömmarens Teorier, Starka begrepp. Åsikter är bara Tro.
Ingen vill tro på någon annans åsikter. Att vara stark, är kraftfull Tro på det man Tror På. Ingen vill bekänna.
Jo kanske.
Han eller Hon har då bekänt till en annan TRO, och tror nu starkare än någonsin.
Men tänkaren, skaparen, konstnärens Liv gläds åt Livet som en underlig Revy, som tackar sin Mor och Far att de fick vara med.
Thore






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar